.

För första gången i mitt liv har jag firat första advent i solstolen och i poolen! Märklig känsla men inte så dumt när man tänker på kylan och snökaoset där hemma. Otroligt att vi i nästa vecka redan är inne i december månad, dagarna fortsätter att gå fort. Kvällen har innehållt adventsmys med pepparkakor och glögg tillsammans med tjejerna hemma i min lägenhet.

Det har varit en vecka innehållande mycket jobb och sovande.. det känns som kroppen fortfarande är inställd på semester. Under veckan har jag flera gånger fått höra av mina kollegor vilken fantastisk pojkvän jag verkar ha och fått svara på tusen frågor om oss och vårt liv i Sverige. De flesta har bara träffat svenska tjejer här så de tyckte det var riktigt roligt att få se en man från Sverige. De tycker såklart att det är konstigt att vi inte är gifta, vilket de flesta här redan är vid vår ålder, och det har lett till väldigt intressanta diskussioner om våra kulturskillnader länderna emellan. Jag hoppas så att jag får chans att en dag visa vårt liv hemma i Göteborg!

Jag har gjort ett tappert försök att införa fredagsfika på kontoret precis vi har hemma på huvudkontoret. Första tillfället var samma dag som Anders anlände, då vi bjöd på gifflar och kaffe. Jag hade hopp om att det skulle gå snabbt och smidigt att styra upp men som vanligt tar allt lite extra tid här. Istället för att alla tar varsin kopp med kaffe ska den kontorskillen som är ansvarig göra kaffe åt alla, kopp för kopp. Han kan inte så bra engelska och eftersom det var nytt att alla skulle ha kaffe samtidigt fick jag först förklara för en annan kollega som sedan förklarade vidare till kontorskillen. Bara det tog sin tid och alla verkade vara lite förvirrade av tanken att alla skulle ha kaffe samtidigt. Hur som helst kom kaffet inom sinom tid och vi kunde alla avnjuta svenska gifflar. Det var en ny upplevelse för de flesta som verkligen gick hem, så när jag åker tillbaka hit efter jul gör jag nog bäst i att köpa några fler påsar. Till nästa fredagsfika ska min maid ge sig på att baka, hoppas att han kan få till äppelkaka! Här kommer en bild på mig och de flesta av mina kollegor under vårt fikatillfälle.

Nu ska jag, mätt av pepparkakor, hoppa i säng och ladda krafterna inför en ny vecka med nya fabriksbesök, förhoppningsvis lite julklappsshopping, helkroppsmassage, födelsedags - och avskedsfest samt förhoppningsvis lite mer tid i solen.

Trevlig advent!

Jag har varit lyckligt lottad att jag kunnat sova väldigt bra här från första natten, men natten till förra fredagen kunde jag verkligen inte sova. Jag kände mig som ett barn natten till julafton med hundra tankar i huvudet och tusen fjärilar i magen. När det äntligen blev morgon var det inte julafton utan dagen som jag sett framemot så länge, dagen när Anders skulle komma hit! Efter en snabb sväng på kontoret var det jag som satte mig i bilen på väg till Dhakas flygplats. Efter en lång timmes väntande kunde vi bjuda flygplatsen på både glädjetårar och några klassiska ”springa mot varandra filmsteg”.

Under våra första dagar här i Dhaka hann vi med ett besök på jobbet där vi bjöd mina kollegor på svensk fika bestående av kaffe och kanelbullar, helkroppsmassage på nordiska, försenad födelsedagsmiddag för Anders, lite shopping och slappande vid poolen. På söndagen tog vi flyget till Kuala Lumpur. Jag är ju inte känd för att ha turen med mig när jag åker kollektivtrafik och så var även fallet denna gång, men när vi såg att flyget inte var på plats när vi anlände till väntsalen var vi ganska nöjda med ”bara” 1,5 timmes försening. Efter några timmars flygresa, en hamburgare från McDonald’s i magen (har nog aldrig smakat så gott) och en timmes taxifärd landade vi i sängen på hotellet kl 2.30. Att vi inte fick så många timmars sömn var inget som gjorde något men däremot att jag gick miste om tid att få ligga i en mjuk hotellsäng med fluffigt täcke och kuddar var för mig en stor förlust! Dagen därpå vaknade Anders upp med en orolig mage men som relativt snabbt repade sig. Med en karta i handen gav vi oss ut och vi hann inte gå många steg utanför hotellområdet förrän det kom fram en brittisk man som bodde i staden och som informerade oss om vad vi skulle se och var vi skulle gå. Det blev en minst sagt svettig dag men fick se en häftig stad. Hit åker vi igen!

Efter två nätter i KL flög vi vidare till Langkawi. Efter storstadslivet blev vi båda allt lite chockade av lugnet som vi plötsligt infann oss i. Vi möttes av en fridfull vit sandstrand med turkost vatten samt människor som vi till antalet kunde räkna på båda händerna. Efter ett par lugna dagar under parasollet åkte vi upp i en linbana för att få utsikt över det vackra landskapet. Det var en häftig upplevelse även om Anders var lite väl blek i ansiktet på vägen upp och ner i linbanan. Vi fortsatte till ett nära benäget vattenfall. Vi var inte de enda som tänkte samma sak så vi begav oss neråt till en liten mer avskild del av vattenfallet där vi kunde bada i det klara vattnet. Efter cirka en timmes svalkande bad och mycket fotande av Anders tänkte jag att jag hoppar över till en annan liten bergsklippa för att se hur vattenfallet ser ut ännu längre ner. Eftersom stenarna var väldigt glatta av vattnet var jag fullt koncentrerad på var jag skulle landa på den andra stenen när jag hoppade över. När jag i full hastighet sätter ner fötterna på andra klippan och tittar upp har jag en 1-1,5 meter lång varan ödla bara ett par meter framför mig. Jag kan inte minnas hur länge fötterna var nere på klippan innan de var uppe i luften igen och jag har inget minne av hur jag kom över igen. Men tillbaka kom jag och lika fort hade vi tagit oss upp igen hela vägen där vi kom ifrån. Jag fick helt klart känna att jag levde och ett annat perspektiv på min ”husdjurs” ödla här hemma i lägenheten!

I lördags kom vi tillbaka till Dhaka och kunde njuta lite mer av solen och bad i poolen. Vi avslutade gårdagen med 1,5 timmes pedikyr och fotmassage samt indisk take away och film hemma i lägenheten. Idag började verkligheten igen efter några underbara lediga dagar. Efter att ha lämnat av Anders på flygplatsen körde min chaufför mig direkt till kontoret. Under min första timme uttryckte inte helt oväntat den ena efter den andra kollegan att jag såg ”reddish” ut. En av mina kollegor kom fram och frågade om jag var upprörd. Jag förstod till början inte vad han menade men sen slog det mig att det alltså var min färg i ansiktet som gjorde att tyckte jag såg upprörd ut. En annan kollega kom fram och var nyfiken om vår resa. Jag såg att han inspekterade mig och nämnde lite senare att jag såg annorlunda ut… efter en stund sa han ” you look darker”. De fick i alla fall mig att skingra tankarna från min andra hälft sittandes på ett plan tillbaka till Sverige!!

Idag blir det ett kort inlägg innan sängen kallar. Hela veckan har bestått av långa dagar på jobb och massa påhitt på kvällarna. Kanske ett medvetet val för att få dagarna att gå… vid lunchtid imorgon har jag Anders hos mig! Det känns faktiskt lite overkligt, men såklart också helt fantastiskt! Ser verkligen framemot att få visa honom mitt liv här. Imorgon kväll har vi en lugn kväll med inbokade behandlingar och en god middag att se framemot innan fullspäckade dagar drar igång! Ser framemot en ledig vecka för att samla ny energi. Jag är säker på att jag kan kompensera med en massa inlägg efter vår semester!

Håll till godo med ett foto på min skinnväska jag beställde under min första vecka. Ja ni läste rätt, det har tagit nästan två månader. Anledningen är att de har haft brist på dragkedjor på den lokala marknaden. Hur som helst, jag är ganska nöjd med min kopia förutom att de har använt två olika typer av dragkedjor, här ”tager man vad man haver”.

 
Ta hand om er tills nästa gång!

Kram från er bengal

Så har ännu en helg gått… veckorna rusar verkligen iväg! I torsdags var det fest på nordiska klubben. Jag, Emma och Helena började kvällen lugnt med att beställa hem pizza från Pizza Hut (vi har just nu en svacka med maten här) med tillhörande Cola innan vi begav oss till klubben. Efter några strawberry daiquries var det vi som tog initiativet till att öppna det tomma dansgolvet. Det blev en lång fest samt efterfest och inte många timmars sömn den natten. Men oj så kul vi hade!

Det blev en trött dag på kontoret på fredagen. Vi blev bjudna på lunch så alla kollegor gick ut och åt lunch tillsammans. Jag har undvikit den mesta bengal maten här för att inte chocka magen men nu kände jag att det var dags att testa lite. Smakade gott kan jag inte påstå att maten gjorde men det viktigaste var att magen tyckte den var okej, vilket den också gjorde! Jag hade sett framemot lunchen tillsammans för att få prata lite annat än jobb men det visade sig vara en något annorlunda lunch än vad jag hade väntat mig. Totalt satt vi nog ner en halvtimme, alla satt utspritt på olika bord, någon satt själv och åt sin lunch och alla slängde verkligen i sig maten. Ingen tid för gemenskap här inte!

På kvällen var jag medbjuden hem till en indisk kollega för att fira ”Diwali” som är ljusets festival som alla hinduer världen över firar. Överallt i hemmet dekoreras det med blommor, lampor och levande ljus och i min kollega hade beställt hem en präst som kom och anordnade en böneplats i ena rummet för att hålla i en bön högtiden till ära. Som tur var hade jag en av mina andra muslimska kollegor som satt och förklarade vad de sa och betydelsen kring allting under den cirka trekvarts långa bönen. Det var ett äventyr att få vara med om detta och se hur allt gick till. Det var mycket dofter av rökelser, ljus och frukter och många nya intryck att ta in. Några bilder som visar en del av kvällen…

"Prästen" förbereder böneplatsen


Jag och Popy hjälper till att tända ljusen


Böneplatsen klar


Bönen är i full gång och rökelsen tänds


Barnen ville också vara med

På fredag kommer Anders hit, ska bli underbart! Tur att dagarna är fullbokade i veckan så förhoppningvis även de sista dagarna går fort. Ett par fullspäckade dagar väntar oss här när han har kommit, allt för att hinna visa så mycket som möjligt. På söndag åker vi till Kuala Lumpur två nätter innan vi fortsätter till Langkawi fyra nätter och sen ett par nätter till här i Dhaka. Känns faktiskt riktigt skönt att komma ifrån Dhaka lite då man är så begränsad här. Bara en sak som att kunna gå var man vill och ha på sig vad man känner för känns nu riktigt lyxigt!

Malaysia here we come!!

Lycklig över att magproblemen äntligen var över vaknade jag natten till lördag av en ond hals och en täppt näsa. Jag försökte intala mig att jag drömde, men vaknade med samma besvär på morgonen. Bara att gilla läget och jag försöka tänka positivt, det kunde ha varit magproblemen som fortsatte. Det var bara att mota sig upp ur sängen eftersom jag och ett par kollegor denna helg skulle hjälpa till som volontärarbetare på en skola som Lindex sponsrar. Vi och några andra klädföretag hade sen tidigare skänkt överblivna provplagg så nu skulle dessa säljas och försäljningspengarna gick till skolan. Det var långt fler kartonger med kläder att packa upp än jag kunnat föreställa mig (som doftade mer eller mindre mögel då fukt är ett stort problem här) och det blev några hektiska timmar med många som skulle dra och slita i kläderna. Vi fick en svettig men rolig förmiddag! När vi var klara var det raka vägen till poolen som gällde för mig! På kvällen åt vi gott och hade filmkväll hemma hos en av tjejerna, om man nu kan kalla det för filmkväll. Från att ha stängt av första filmen som började hacka efter en halvtimme, testat en ny film som var inspelad i en biosalong (ljudet lät som att man satt i en plåtburk) fick vi nöja oss med några Vänner avsnitt. Inte så bara det, men det är vid sådana här små tillfällen som man känner att man är i ett land som Bangladesh, allt blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Turligt nog betalar vi inte mer än tio svenska kronor för en film här så det är väl bara att vänja sig vid dåliga kopior. Söndagen spenderades med panodil i kroppen under parasollet, jag vägrade att ligga inne när jag vaknade till en blå himmel och strålande sol. Lyckligtvis hjälpte nog en lugn helg till att mildra förkylningen för det känns redan som den är på gång bort. Vågar ju knappt hoppas!

Idag har jag varit på fabriksbesök hela dagen och fått sett hur det går till att tillverka våra kepsar, en väldigt spännande och givande dag! Det är såklart många intryck på fabrikerna men också i bilen på vägen till och från. Idag hade vi enkel väg 1,5 timme. Man hinner se mycket från bilrutan men svårt att hinna få bra foto från bilrutan. Här är några foton från dagen, enjoy!

 

Ett flak lastat med svinn från textil produktion som är på väg till återvinning


En fin moské. Dhaka kallas för övrigt för moskéernas stad


Tre färglada rickshaws parkerade


Första dagarna undrade jag vad alla gjorde hukandes i väggrenarna,
men har förstått att här sitter även pojkarna och männen ner och kissar


En vällastad liten flakbil…


En frisör med salongen jämte vägen


En söt pojke som inte kunde släppa mig med blicken,
och inte jag honom som ni ser