.

Jag har varit lyckligt lottad att jag kunnat sova väldigt bra här från första natten, men natten till förra fredagen kunde jag verkligen inte sova. Jag kände mig som ett barn natten till julafton med hundra tankar i huvudet och tusen fjärilar i magen. När det äntligen blev morgon var det inte julafton utan dagen som jag sett framemot så länge, dagen när Anders skulle komma hit! Efter en snabb sväng på kontoret var det jag som satte mig i bilen på väg till Dhakas flygplats. Efter en lång timmes väntande kunde vi bjuda flygplatsen på både glädjetårar och några klassiska ”springa mot varandra filmsteg”.

Under våra första dagar här i Dhaka hann vi med ett besök på jobbet där vi bjöd mina kollegor på svensk fika bestående av kaffe och kanelbullar, helkroppsmassage på nordiska, försenad födelsedagsmiddag för Anders, lite shopping och slappande vid poolen. På söndagen tog vi flyget till Kuala Lumpur. Jag är ju inte känd för att ha turen med mig när jag åker kollektivtrafik och så var även fallet denna gång, men när vi såg att flyget inte var på plats när vi anlände till väntsalen var vi ganska nöjda med ”bara” 1,5 timmes försening. Efter några timmars flygresa, en hamburgare från McDonald’s i magen (har nog aldrig smakat så gott) och en timmes taxifärd landade vi i sängen på hotellet kl 2.30. Att vi inte fick så många timmars sömn var inget som gjorde något men däremot att jag gick miste om tid att få ligga i en mjuk hotellsäng med fluffigt täcke och kuddar var för mig en stor förlust! Dagen därpå vaknade Anders upp med en orolig mage men som relativt snabbt repade sig. Med en karta i handen gav vi oss ut och vi hann inte gå många steg utanför hotellområdet förrän det kom fram en brittisk man som bodde i staden och som informerade oss om vad vi skulle se och var vi skulle gå. Det blev en minst sagt svettig dag men fick se en häftig stad. Hit åker vi igen!

Efter två nätter i KL flög vi vidare till Langkawi. Efter storstadslivet blev vi båda allt lite chockade av lugnet som vi plötsligt infann oss i. Vi möttes av en fridfull vit sandstrand med turkost vatten samt människor som vi till antalet kunde räkna på båda händerna. Efter ett par lugna dagar under parasollet åkte vi upp i en linbana för att få utsikt över det vackra landskapet. Det var en häftig upplevelse även om Anders var lite väl blek i ansiktet på vägen upp och ner i linbanan. Vi fortsatte till ett nära benäget vattenfall. Vi var inte de enda som tänkte samma sak så vi begav oss neråt till en liten mer avskild del av vattenfallet där vi kunde bada i det klara vattnet. Efter cirka en timmes svalkande bad och mycket fotande av Anders tänkte jag att jag hoppar över till en annan liten bergsklippa för att se hur vattenfallet ser ut ännu längre ner. Eftersom stenarna var väldigt glatta av vattnet var jag fullt koncentrerad på var jag skulle landa på den andra stenen när jag hoppade över. När jag i full hastighet sätter ner fötterna på andra klippan och tittar upp har jag en 1-1,5 meter lång varan ödla bara ett par meter framför mig. Jag kan inte minnas hur länge fötterna var nere på klippan innan de var uppe i luften igen och jag har inget minne av hur jag kom över igen. Men tillbaka kom jag och lika fort hade vi tagit oss upp igen hela vägen där vi kom ifrån. Jag fick helt klart känna att jag levde och ett annat perspektiv på min ”husdjurs” ödla här hemma i lägenheten!

I lördags kom vi tillbaka till Dhaka och kunde njuta lite mer av solen och bad i poolen. Vi avslutade gårdagen med 1,5 timmes pedikyr och fotmassage samt indisk take away och film hemma i lägenheten. Idag började verkligheten igen efter några underbara lediga dagar. Efter att ha lämnat av Anders på flygplatsen körde min chaufför mig direkt till kontoret. Under min första timme uttryckte inte helt oväntat den ena efter den andra kollegan att jag såg ”reddish” ut. En av mina kollegor kom fram och frågade om jag var upprörd. Jag förstod till början inte vad han menade men sen slog det mig att det alltså var min färg i ansiktet som gjorde att tyckte jag såg upprörd ut. En annan kollega kom fram och var nyfiken om vår resa. Jag såg att han inspekterade mig och nämnde lite senare att jag såg annorlunda ut… efter en stund sa han ” you look darker”. De fick i alla fall mig att skingra tankarna från min andra hälft sittandes på ett plan tillbaka till Sverige!!