.

Igår tog jag en sväng inom ”systembolaget” här i Dhaka. Systembolag är inte riktigt rätt benämning men det är butiken där vi ”utlänningar” får handla alkoholhaltiga drycker. Det som fanns på inköpslistan var några flaskor rödvin. Själva shoppen består av ett litet rum på några få kvadratmeter och längs väggarna finns utbudet uppstaplat. Jag tror lika tätbefolkat som Dhaka är, lika tätbefolkat var denna shopp igår. Som vanligt tog allt sin tid; en person som skulle kolla så passet var giltigt, en som tog min beställning, en som skulle skriva ut ordern, en som skulle gå ner med ordern till lagret, en som skulle ta stämpla ordern, en som skulle hämta flaskorna, en som skulle packa ner flaskorna i en kasse, en som skulle bära dessa åt mig… tur att man har vuxit in i banglatempot med tiden. Det fanns cirka tio röda viner att välja mellan och eftersom alla var nya för mig gick jag på en Cabernet sauvignon druva. En flaska kostade 120 kr, undrar vad den kostar hemma?

Efter vinhandlandet hade jag ett ärende till att göra på vägen hem. Jag bad min chaufför att vänta tio minuter på mig utanför medan jag sprang in snabbt i nästa butik. Jag var halvt utanför bilen när jag förstod på min chaufför att något inte stämde. Kommunikationen är inte den lättaste då hans engelska är väldigt fåordig. Efter lite gestikulerande fram och tillbaka och med hjälp av några ”bangelska” ord förstod jag till slut att han var livrädd att stanna kvar i bilen tillsammans med mina vinflaskor. Det är förbjudet att dricka alkohol för lokalbefolkningen, blir de påkomna med alkoholiga drycker blir de också straffade. Än en gång blir man påmind av kulturkrocken, som jag upplever mer eller mindre varje dag!