.

Klockan elva Bangladesh tid slog flygplanet i marken på Dhakas flygplats. En timmes försening kändes helt okej idag med tanke på alla förseningar och inställda flyg som har varit den senaste veckan. Från att jag lämnade dörren hemma i Höör tills att jag öppnade min dörr i lägenheten här i Dhaka har det gått 26 timmar. Det blir några timmar men tycker ändå att det går förvånansvärt fort. Kanske för att jag kan sova så mycket, trots besvärliga grannar. Jag fick redan på flyget från London känna på att det var till Dhaka jag var på väg till med en bengal bredvid mig som viftade livligt med armarna och harklade sig stup i kvarten. Det fortsatte från Dubai med en flicka som tvunget skulle ligga ner på tvären i flygstolen och med huvudet tryckandes i min sida.

Framme i Dhaka verkar allt vara sig likt så här långt, full fart och fläkt överallt, en liten kontrast till några relativt lugna dagar hemma i Sverige. Ett par grader kallare har det allt blivit och det känns i en lägenhet utan element eller någon annan uppvärmning. Jag som trodde att pratet om att handla en värmefläkt på vintern var nonsens får nog tänka om för att inte frysa på nätterna.

Min väska vägdes in på 16 kg, innehållande ett par schampo- och balsamflaskor samt hudkrämer, men framförallt en massa matvaror (soppor, knäckebröd, kex, pålägg mm) Jag skippade den färdiglagade middagen ikväll och tog istället en kopp sparrissoppa och mormors hembakta bröd med skagenost på, mums!

Nu ska jag packa upp väskan innan det blir till att krypa ner i sängen och läsa min nya Elle tidning. Bilderna visar mitt lägenhetshus samt ett par av vakterna som natt som dag ser till att inga obehöriga kommer in i huset. Fotot är taget när jag kom hem en kväll och den ena vakten skiner upp och hälsar good morning, men rättar sig snabbt till good night samtidigt som båda fnissar. Det kan inte vara lätt att hålla ordning varken på engelska orden eller om det är dag eller natt när man jobbar så gott som dygnet runt!

Godnatt!

Det är märkligt vad kroppen är anpassningsbar och ställer in sig på vad som ska komma. Imorgon går flyget till Sverige och inatt har jag inte haft många timmars sömn. Jag somnade runt halv ett tiden och vaknade redan klockan två av ett par hundar utanför på gatan som skällde och bråkade, jag har förstått att hundarna har sina strikta revir här och dyker det upp en nya hund på fel ställe blir det ett väldans liv. När jag väl somnat om var det vid fyra tiden dags för en muslimsk bön som kändes som den varade i en evighet. Jag tror knappt jag somnade om innan klockan ringde och det var dags att masa sig upp för att åka till jobbet. Dagen fortsatte sig vara en riktig ”bangladag” med missförstånd, förseningar, chaufför som inte dök upp, inställd behandling mm. Jag tror det var första gången idag som mina kollegor såg mig visa min irritation över vardagen i Bangla.

Det blev en trevlig julmiddag i torsdags på Nordic som innehöll både snaps och tillhörande svenska snapsvisor. Jag fick för första gången se champinjonsoppa och potatismos på ett julbord, men är ganska glad för den nya upplevelsen då övrig mat inte var så mycket att hurra för. Även fredagen fortsatte med julbord, men denna gång hemma hos en av killarna som jobbar på svenska ambassaden. Aldrig har ägg, köttbullar, prinskorvar, paj, lax och janson (mycket gjort av svenska råvaror) smakat så gott och aldrig har jag somnat så mätt här!

Igårkväll var det luciafirande i trädgården hos ambassadören på svenska ambassaden. Träden var klädda i ljusslingor och det serverades glögg, lussekatter och pepparkakor. När jag såg luciatåget framskrida på gatan utanför och hörde sången fick jag rysningar på hela kroppen och kände för första gången att nu är det snart jul. Det var nog första gången jag saknade er alla nära och kära riktigt mycket. Saknaden blir så påtaglig när man upplever något som man förknippar med hemma. Däremot var det väldigt annorlunda att sitta utomhus med bara ben, vifta efter myggor och lyssna till det ständiga tutandet på Dhakas gatorna på samma gång. Efteråt följde jag med min kontorschef hem för några drinkar och indisk ”nattamat”. Ett något oplanerat men riktigt mysigt avslut på kvällen!

Förra veckan innehöll mycket moln och massor av regn. Lyckligtvis vaknade jag upp till klarblå himmel och sol både i lördags och söndags så jag kunde ta vara på den sista solen. Andra halvan av lördagen fick gå till den sista julklappsshoppingen. Jag undrar vad min chaufför egentligen tänkte när vi klockan nio på kvällen var på väg hemåt igen med bilen full av kassar.

Nu är det dags att hoppa i säng. I samma veva som jag skulle släcka härom natten fick jag syn på att ödlan har hittat hem igen. Denna gång höll han till i min ac som är placerad ovanför sänghuvudet. Inte mycket att göra mer än att hoppa i sängen med ett mycket väl nertryckt myggnät under madrassen på alla sidor, försäkrad att han inte skulle göra mig sällskap under lakanet. Men i ett mörkt rum med en kvackande (?) ödla ovanför huvudet kan ni ju själva räkna ut att jag inte fick mycket av min skönhetssömn den natten. Jag hoppas i alla fall han håller lägenheten fri från småkryp under mina dagar hemma i Sverige!

GOD JUL FRÅN DHAKA

Om exakt en vecka vid denna tiden sätter jag mig på planet med slutdestination Landvetter. Det känns lite märkligt att jag verkligen ska åka hem och efter tre månader i 25-40 graders värme har jag svårt att föreställa mig minusgrader och snö. Julstämningen har nog aldrig varit så svår att finna, men julpyntet är i alla fall framme på Nordic och imorgon är det dags för den årliga julfesten. Jag som vanligtvis inte är så glad för julmat hemma känner mig en aning skeptisk mot hur julmaten smakar här. På måndag morgon är det luciatåg på svenska ambassaden som jag hoppas kommer att hjälpa mig att känna att julen snart är här. Lite mer julklappsshopping ska det också hinnas med i helgen, i butiker utan stress och trängsel!

Denna jul är inte min önskelista så lång. Förutom listan på all mat jag vill äta! Det känns att kroppen har nedräkning och dessa sista dagar känner jag att jag inte hade klarat en enda dag till utan svensk husmanskost. Det som står högst upp på "matlistan" är köttbullar, potatis, brunsås och lingon! Saker som jag kommer att låta magen vila ifrån under mina dagar hemma är ris, nudlar, toast, omelett och pannkakor…

Häromdagen blev jag glatt överraskad över att jag kommer få gå på ett bengaliskt bröllop strax efter att jag kommit ner till Dhaka igen! Jag fick till början höra att det ska vara en liten tillställning med bara de närmsta. Förstod senare att en liten tillställning här innebär ett bröllop med ca 100 gäster. Nu blir det till att inhandla en sari dagen till ära så jag är rätt klädd och smälter in som enda icke bengal. Ska bli så spännande!

För varje dag tycker jag det känns lite kallare här och i dagarna har jag till och med sett bengaler i täckjacka, halsduk och mössa! Jag kan intyga att så kallt är det inte här, men för första gången härom natten vaknade jag av att jag frös. Jag har endast sovit med ett tunt lakan men insåg att nu var det dags att börja använda täcke. Jag berättade för ansvarig på kontoret att jag saknade täcke och det skulle genast fixas. Jag förklarade vad för typ av täcke jag ville ha, men förstod att de inte använder täcke på samma sätt som vi gör. När jag berättade att jag skulle ha ett täcke som var standardmått och som passade i mitt påslakan gjorde jag nog inte saken mer klar. Jag förklarade så tydligt jag kunde, men sa till slut att jag gärna följde med till marknaden för att försäkra att det blev rätt. Helt plötsligt var han borta och lika snabbt tillbaka. Jag insåg att han hade gått iväg själv eftersom priserna blir betydligt dyrare om jag som vit följer med. Nöjt tog han fram kassen med ”täcket” och frågade: Do you like the colour? Jag kommer inte ihåg vad jag fick fram, men för första gången kände jag att det var ganska skönt att vara ensam svensk på kontoret, annars hade vi nog legat dubbla av skratt. Jag kan tillägga att det inte gick att lämna tillbaka täcket och nu vaknar svettig varje natt. Jag undrar om jag någonsin kommer sluta att förvånas över att det aldrig blir som man tänkt sig i bengalernas land! Vad tycks?

Jag läser och hör dagligen om vår härliga (?) vinter hemma i Sverige. Skönt att höra att allt verkar vara i vanlig ordning med SJ och tågförseningar, skottning som är ett måste flera gånger om dagen osv. Jag har hört om en som ska flytta utomlands under vinterhalvåret när han blir pensionär. Vädret i Dhaka går väl i och för sig inte att klaga på men skulle ändå inte rekommendera att flytta hit… här hade du blivit galen av att stå stilla i trafiken jämt och ständigt pappa!

Jag kan meddela att vintern även har kommit till oss. På några dagar har temperaturen sjunkit betydligt och vi har fått svalare. Under dagarna har vi nu cirka 25 grader, men mycket svalare under morgon och kväll. Härom kvällen när jag skulle iväg fick jag gå tillbaka och hämta en kofta för att inte frysa. Men när jag tänker på vinterjacka, halsduk, mössa och vantar känner jag att jag ska nog kunna leva med att ta på en extra tröja. Det stora problemet med vintern här är alla mygg som kommer. Min parfym som jag nu använder morgon, middag, kväll heter Mygga. Till början var doften förfärlig men man vänjer sig ganska snabbt. Jag tror jag ska passa på att inhandla ett par flaskor till när jag är hemma, det är ju trots allt en relativt billig parfym!

Sedan ett par veckor tillbaka hade jag bestämt med några av tjejerna på jobbet att vi skulle åka iväg på lite shopping efter kontoret i fredags. Som alltid vet man inte när man kan gå ifrån och såklart drog det över på tiden så vi kom iväg ganska sent. En timmes shopping hann vi i alla fall med, och trots att jag hade planerat att handla lite julklappar slutade det med att det var jag som hade minst med mig ifrån butiken. Jag kan i alla fall bocka av två klappar på listan! Efteråt bjöd jag mina kollegor på middag på en indisk restaurang. Det blev en trevlig middag med oväntat mycket tjejskvaller. Precis så som det ska vara på tjejmiddagar! Förutom skvaller fick jag en ännu lite större insikt i hur bengaler tänker och agerar. Förstå sig på alla saker tror jag aldrig att jag kommer att göra, men med en bakgrund är det lättare att ha en större förståelse och acceptera saker som för mig som svensk kan kännas helt oförståeliga.

Idag var tanken att jag skulle gå in och jobba ett par timmar men efter att det strulat till sig med bilar och chaufförer kände jag inte mig så besviken när jag istället landade i solstolen och inte reste mig därifrån förrän solen gick ner. Med andra ord inte många ansträngningar idag. Bara en som jag kan komma på: att ta sig från solstolen upp till spa avdelningen för en timmes fotmassage. Efter ett telefonsamtal kom min chaufför sen och hämtade upp mig, alltid lika glad som vanligt! Det är dagar som dessa livet i Dhaka känns ganska okomplicerat…

Nu ligger jag i sängen inkrupen under mitt myggnät tillsammans med nya Elle och de sista av mina svenskinhandlade torkade jordgubbar med yoghurtöverdrag, mums! Snart ska jag släcka lampan och vakna upp till andra advent, vilket innebär 1,5 veckor kvar tills jag landar i Sverige för att fira jul!

God natt vänner