.

Idag var åter den oroliga magen tillbaka och eftersom det är några stycken svenskar som är dåliga nu bestämde jag mig för att ta mig till en doktor. En kollega från jobbet följde med mig till en tyskutbildad doktor som många européer går till. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av besöket men väl framme var det oväntat snabbt min tur. Läkaren rörde inte en min under hela besöket och jag fick verkligen koncentrera mig för att höra vad han mumlade under mustaschen. Ingen sympati här inte! Jag fick svara på några standard frågor om hur jag mådde och sen var det dags att lämna ett prov för analys i en burk på toaletten. Ni kan ju själva lista ut vad för prov, stackars kille som analyserade detta! Utlåtandet var att jag hade en infektion och fick en kur antibiotika.

Aldrig har man känt sig så saknad på jobbet. I måndags när jag var hemma ringdes och skickades det sms för fullt från undrande kollegor. Idag har det skickats krya på hälsingar och maningar om att jag ska stanna till sängs med mig. Ompysslad har jag också blivit av min maid som åkte och handla diverse saker som han ansåg skulle vara bra för min mage. En av sakerna var kokosnöt som jag blev serverad med ett sugrör i. Det har jag inte druckit sen vi var på utlandssemester när jag var liten, men vill minnas att det smakade mycket bättre då. Hur som helst slank det ner, vad gör man inte för att bli frisk! Min chefs maid kom också över med en skål med en indisk risrätt som skulle vara bra för magen. Jag gjorde ett tappert försök men det växte mer för varje tugga. Ikväll knackade det återigen på dörren, det var tjejen som bor våningen under mig som gav mig nyponsoppa. Det smakade riktigt gott! 

En rolig sak här har varit varje måndag när jag kommit till kontoret och många kollegor har haft en åsikt om min solbränna. De flesta har uttryckt sig ”Oh you look red, no more sun” Jag har försökt förklara att det är så här jag ser ut när jag är brun och berättat att många av de svenska tjejerna här har gett mig komplimanger för att jag blivit så brun snabbt. Ändå så igår när jag kom till kontoret var det samma visa efter en lördag i solstolen. Jag kan ju förstå att de tycker att vi har en röd ton jämfört med dem själva, men undrar hur länge de ska vara oroliga för min solbränna. Som ni förstår har finns det gott om folk som bryr sig om mig här!

Nu är det inte mycket mer än två veckor kvar tills Anders kommer och igår bokade vi biljetter till Kuala Lumpur och Langkawi. Tur att man har det att se framemot när man inte är riktigt kry!!

Jag ber om ursäkt för det sena inlägget. Det har varit många spekulationer om varför, och nej ödlan har inte ätit upp mig! Jag försökte på mig ett tappert försök igår att skriva men efter tio rusningar från datorn till toaletten gav jag upp. Jag insåg redan på dagen att jag hade fått i mig något mindre bra, men inte förrän kvällen gjorde det sig tillkänna. Idag är jag hemma från jobb trött och mör i kroppen men känner mig redan bättre. Dagen består av avslagen cola, soppa, resorb och loperamid.

I fredags följde jag med H&M gänget till Wasabi som är en ny restaurang som öppnat här. Det var ett riktigt flott ställe och för en stund kändes det som man befann sig i Tokyo. Jag åt sushi, som var väldigt annorlunda jämfört med sushin jag äter hemma men riktigt god. Vi var åtta stycken som åt varsin huvudrätt och vi beställde in två flaskor vin. Notan slutade på 2300 svenska kronor! Så dyrt har jag aldrig ätit här och jämförelsevis så får man ganska bra mat för väldigt liten peng här så det dröjer nog innan jag går dit igen. Kvällen avslutades hemma hos en av tjejerna med drinkar och massa prat långt in på natten…

I lördags gick jag och Gina tjejerna på bio här. Vi hade inga förväntningar över hur bio i Dhaka skulle vara men tyckte att det kunde vara kul att testa på. Vi tog med varsin sjal och tänkte att om stolarna är allt för risiga får vi väl sitta på sjalarna. Biosalongen låg högst uppe i ett fint köpcenter och vi blev positivt överraskade över den stora och fina salongen. De är såklart lite efter här med filmerna så vi såg Robin Hood, men ingen hade sett den innan och för 20 svenska kronor hade det nog kunnat vara värt att se den en gång till. Vi var en halvtimme försenade till bion då trafikens stod stilla ett bra tag, ändå tyckte vi att vi var ute i god tid. När vi väl hade satt oss hade jag en bengalisk tjej bredvid mig som aldrig slutade stirra på mig. Jag tänkte för en sekund att dra min sjal över mitt huvud men hejdade tanken snabbt då det nog hade uppfattas fel. Först när jag kunde vänja mig av med två stirrande ögon på mig kunde jag börja komma in i filmen. Det var ett äventyr även att gå på bio här. Mitt i filmen släcktes duken ner och min första tanke var att nu gick strömmen och vi får vänta en timme för att få igång filmen igen. Men det var bara en paus för toalettbesök och handlande av mer popcorn. Annars var allt som det brukar här, telefonerna ringde oavbrutet och bengalerna prata ljudligt med varandra och folk sprang in och ut ur salongen hela tiden. Trots det var det riktigt skönt att göra något vi är vana vid hemma!

Igår åkte vi till SOS barnbyar och fick vara med en fantastisk upplevelse. Vi hade bokat en guidad tur och fick se hur allt fungerade. Alla barnen är föräldralösa och har kommit dit antingen för att de mist en eller båda sina föräldrar eller för att föräldrarna inte klarat av att ta hand om barnet själva. I varje hus bodde totalt tio barn och en mamma. Mammorna har gått en utbildning för att lära sig allt som behövs för att ta hand om tio barn, vi förstod också att många av mammorna själva har haft en problematisk uppväxt. Vi var väldigt positivt överraskade över standarden. Husen var stora och rymliga och området var mysiga med mycket grönt, lekplatser och stor gräsplan. Jag skulle tippa att det är så medelklassen lever här. Vi fick besöka två familjer i deras hus och se hur de bodde och få möjligheten att prata med barnen. Alla går i skolan och de flesta kunde förvånansvärt bra engelska. De tyckte såklart det var jättespännande med oss på besök! Jag fick bita mig i läppen både en och två gånger och fokusera på hur bra de har det nu och inte tänka på deras bakgrund. Det var härligt att känna av den värme och glädje som fanns i familjerna. I veckan ska jag anmäla mig som fadder och planen är att åka dit efter jul och träffa barnet. Här kommer några bilder från vårt besök…

Dessa nyfikna barn var det första vi såg när vi kom in på området...



Vi och några av barnen i den första familjen vi fick besöka



En stolt mamma som såklart ville säga hejdå på trappan



En ettårig gammal pojke som varit på barnbyn i tre månader
 tillsammans med två av hans nya systrar

Så har ännu en vecka gått! Arbetsveckan har bestått av långa och intensiva dagar så jag har somnat gott på kvällarna. Efter jobbet i fredags var vi ett gäng som tog ett par glas vin på nordiska för att sen åka och äta trerätters middag på en lite finare restaurang.

Igår morse var jag ute på min första motionspromenad tillsammans med Emma från Gina. Hon och Helena bor nära en inhägnad park som vi kan gå relativt ostört i. Det blev nästan en timmes promenad och även om klockan bara var nio på morgonen så dröp vi av svett! Det var underbart att få röra på sig lite, för vardagsmotion finns det inget som heter här. Chauffören får köra mig var jag än ska och på kontoret blir man serverad allt man behöver. Stegen är lätträknande! Solen sken hela dagen så vi spenderade dagen på nordiska, mestadels i poolen! På kvällen var vi ute och åt på en trevlig restaurang som hade jättegod thailändsk mat. Jag åt en klassisk pad thai och kunde inte låta bli att beställa in naan bröd som jag ofta äter här! Det är inte mycket av maten som smakar riktigt gott här, men plötsligt händer det. Och det gjorde det igår, jag åt tills jag fick ont i magen! När jag kom hem fick jag möta mitt andra husdjur öga mot öga. En ödla hade strategiskt satt sig i taket ovanför handfatet på toaletten. Jag beslutade mig för att lägga mig för att sova utan tandborstning, men insåg snabbt att jag inte skulle kunna somna med vetskapen om att ödlan fanns kvar på toaletten. Jag gav mig på ett tappert försök att få ut ödlan genom att fösa ner den i soptunnan men den var väl fastklistrad i taket. En timme senare kunde jag äntligen gå till sängs efter att ha fått upp ett litet fönster på toaletten och puttat på ödlan genom ett långt föremål. Jag är glad att jag inte vet hur många djur min maid stöter på i min lägenhet under dagarna.

Vi började även idag med en skön morgonpromenad och fortsatte på nordiska med lite motionssimning. Jag åt en vegetarisk pasta för 15 svenska kronor och unnade mig en aroma massage. Jag kunde för första gången njuta riktigt hela timmen, tror jag börjar vänja mig vid hårda massagetag.

På tisdag har jag lyxen att få besök från två kollegor från Sverige igen, ska bli riktigt roligt. I slutet av veckan ska jag på shoppingrunda tillsammans med två kollegor från kontoret här. Ska bli kul att bli visad lite annat än det jag sett hittills och bra att ha med bengaler så att man inte får så hutlösa priser som vi ofta får när vi går själva. Till helgen har jag även ett besök i SOS barnbyar att se framemot. Jag och ett par andra tjejer funderar på att bli faddrar åt varsitt barn här och ska först åka till ett barnhem för att först se hur allt verkar där. Ska bli så spännande!

Imorgon är det min älsklings födelsedag och det känns tungt att inte kunna få fira och skämma bort honom. Det får bli försenat firande när han kommer ner här istället!

Kram till er där hemma! 

Idag är det precis en månad kvar till Anders kommer ner!! Vi funderar på att resa till Malaysia några dagar. Underbart att få se framemot det, speciellt efter gårdagen!

Igår var en dag som jag riktigt kände av att jag verkligen är i landet Bangladesh! Morgonen började med en återigen orolig mage. Jag hade avtalat tid med hyresvärden som skulle ordna ett fönster i min lägenhet men hon dök inte upp. Jag hade bett min chaufför att hämta mig lite tidigare än vanligt då jag hade tänkt få lite egen tid på kontoret innan alla andra börjar dyka upp, men han var en halvtimme sen och sen tog det lika långt tid att komma till kontoret på grund av den ständiga trafiken. När jag väl varit på kontoret en timme fick jag besked att en otålig hyresvärd väntade utanför min lägenhet så det var bara att sätta sig i bilen igen och åka tillbaka i den kaotiska trafiken. När jag väl kommer hem visade det sig att det inte endast var hyresvärden som väntade på mig utan även ett par döttrar, mannen, mormor eller farmor och sist men inte minst de som skulle fixa fönstret. Totalt var de tio stycken som dundrade in i lägenheten samtidigt som jag försökte göra mig förstådd på engelska och alla pratade i mun på varandra. Jag tvivlar på att de förstod ett enda ord jag sa. (fönstret var fixat när jag kom hem så jag måste ha varit väldigt tydlig i kroppsspråket) När jag visat vad jag ville ha fixat var det bara att sätta sig i bilen tillbaka till kontoret igen, trafiken var densamma så jag var tillbaka lagom till lunch. En fredagsmorgon (bengaler är lediga på fredagar) var det ovanligt lite trafik och att allt flöt på. Då tog det runt fem minuter till kontoret, så ni förstår att man står stilla en hel del. Framme på kontoret tänkte jag lunchdax, men det fanns ingen ström så det var bara att invänta. Cirka en timme senare kunde jag inta min varma mat, som jag i samma veva som jag tog första tuggan insåg att den inte hade varit värd att vänta på. Jag saltade och saltade, tills allt smakade för mycket salt och det inte gick att äta upp. Extra påtagligt var denna dag också kollegornas smaskande och harklande (det är helt okej att äta med öppen mun och harkla sig öppet, vilket också väldigt många gör). Framåt sju tiden var det dags att åka hemåt igen, trafiken var även då kaotiskt så med ett snabbstopp för lite handling på hemvägen tog färden mer än en timme. Väl hemma intog jag min mat och slocknade innan klockan tio med tänd lampa och med tidningen på magen. Jag försöker vänja mig vid att hålla tider här inte är så viktigt, men det är svårt när man är så van vid att alltid komma i tid hemma.

Idag vaknade jag pigg och utvilad och kände att dagen kunde ju inte bli sämre än igår! Och mycket riktigt, jag fick en riktigt givande och rolig dag. Här kommer lite bilder tagna på kontoret. 

När jag intog min lunch idag fick vi plötsligt oväntat besök! En fönsterputsare dök upp utanför rutan. Som ni ser hade det behövts göras lite oftare! Han spretar bra med tårna, jag undrar hur det känns att hänga i den där linan. Vårt kontor ligger på tionde våningen men han började antagligen uppifrån på den 20:e våningen…

På en av byggnanderna brevid vårt kontor renoveras det. Här gäller det heller inte att ha höjdskräck! Det enda jag kunde tänka på är pojken som står utan säkerhetslina och vad som skulle ha hänt om han tappar balansen.

Jag och min kollega Popy

Igår åkte jag och en Gina tjej på porslinsjakt! Det finns ett antal butiker här i området där vi bor som säljer porslin och letar man så kan man hitta riktiga fynd. Det säljs mycket från Rörstrand här och lyckan var stor när jag såg en hel hylla med ”Ostindia” servisen som jag alltid velat ha. Jag tänkte att jag skulle börja med att köpa tallrikarna och kaffemuggarna men när man väl var igång med prutandet så var lika bra att köra på stort! Slutresultatet blev 80 delar till ett mindre pris än vad bara gräddkannan och sockerskålen kostar hemma. Nu blir det till att planera väl för att få hem allt!

Jag funderar...

En överlycklig Emma och en nöjd försäljare efter avslutad affär… vi gjorde säkert hans dag!

Vi var trötta efter allt ståhej och prutande under shoppingturen så på kvällen beställde vi med oss mat hem och såg på film. Idag vaknade jag åter upp till en solig söndag! Dagen har spenderats vid poolen på nordiska och avslutades såklart med en skön (men inte så avslappnande, för oj vad de trycker) massage! Söndagar är inga dumma dagar här!

Kram

Igår åkte jag och mina kollegor hemma från Sverige på helkroppsmassage efter jobbet. Skönt även om tjejen enligt min smak var lite väl hårdhänt, trots att jag påpekade att jag ville ha en ”gentle massage”. Jag skulle inte bli förvånad om jag har ytliga blåmärken på mina armar imorgon när jag vaknar, med tanke på att det räcker att jag går in i en kant och jag är blå. Vi Lindextjejer och vår kontorschef här avslutade kvällen med en god middag och (gott!) vin på internationella klubben.

Vädret skiftar snabbt! Idag har det regnat i princip från morgon till kväll vilket har gjort att vi har fått lite svalare igen (cirka 25 grader) samt att vi slipper så många strömavbrott. Ikväll är jag trött efter några intensiva och långa dagar. Nu ska jag krypa ner i min (önskar jag kunde säga sköna, men tyvärr väldigt hårda) säng och läsa ut min Mia Skäringers senaste bok och lyssna på regnvädret utanför. Avslutar dagens inlägg med ett par bilder som visar hur bortskämd jag är. När jag kom hem idag från jobbet var tvätten tvättad och struken och middagen klar på bordet. Får försöka att inte vänja mig alltför mycket under mina månader här för då vet jag en som får det tufft hemma…

Godnatt vänner!

Igår blev det en kanelbulle på nordiska klubben för att fira kanelbullens dag. Smakade helt okej men helt säkert inte lika gott som min underbare sambos hembakta kanelbullar dagen till ära…

Vi har det riktigt varmt här denna veckan, under dagarna ligger temperaturen på 35-40 grader. Jag är glad att vi har ac på kontoret och i min bil! Dock stängs strömmen av titt som tätt här för att spara in på elen och dessa dagar har det varit flera avbrott än vanligt, så jag har svettats en hel del! De senaste dagarna på kontoret har varit lite svåra att planera så det har blivit att jag gått på lunch ganska sent. Både igår och idag när jag väl kommit till vårt pentry och ska värma maten har vi inte haft någon ström och då fungerar såklart inte micron. Det är inte mycket att göra mer än att fortsätta jobba med kurrande mage och be för att det ”bara tar en timme” och inte två… igår intog jag lunchen halv fyra. Och som ni vet slutar jag fungera efter för lång tid mellan måltiderna, men har fått inse att här är det ingen som märker den magiska gränsen till att det händer och fixar en banan till mig. Det är bara att vänja sig vi att mat var fjärde timme är inget för en bengal.

Det är många som kommenterat mina fina lysrörslampor i lägenheten som ger så fint sken, och ungefär samma reaktion hade jag när jag flyttade in i lägenheten. Men jag kan meddela att jag är väldigt tacksam över dessa inte så fina, men praktiska lampor, då de går på en generator så att jag får ljus under tiden strömmen är borta.

Fotot visar eledningarna i detta landet, det är inte annat än att man är imponerad över att det fungerar så bra...

Denna veckan har jag besök hemifrån kontoret i Sverige så imorgon väntar nya spännande fabriksbesök och leverantörsmöten!

I torsdags åkte jag på mitt första fabriksbesök. Det är alltid svårt att uppskatta hur lång tid det ska ta när man ska åka iväg på grund av trafiken här. Enkel väg hade vi cirka 3 timmars bilfärd, vilket kunnat vara halva tiden om det inte varit så mycket trafik. Det blev en lång men väldigt intressant färd då man får se mycket spännande genom bilrutan. Nedan är ett kort på en pojke som låg på säckarna på ett flak, det såg riktigt bekvämt ut. På kvällen var det höstfest på nordiska klubben där det bjöds på grillbuffé. Det blev en riktigt trevlig kväll med mycket vin och dans!

Igår var vi på New market som är en stor marknad cirka en timme från där jag bor. Vi var sex tjejer som åkte dit och som det mesta annat blev detta en upplevelse. Det kryllade av folk, solen gassade och svetten rann. Det kändes som man kunde hitta allt där, allt från textiler till leksaker. För mig räckte alla intryck gott så det enda jag handlade var ett påslakanset. Det var såklart många bengaler som tyckte att vi var intressanta så vi fick många ögon på oss under våra timmar på marknaden. En kvinna kom fram och frågade var vi kom ifrån och när hon såg mig så sken hon upp och på hennes kroppsspråk förstod jag att hon tyckte om mitt utseende. Hon förklarade att hon gärna ville gifta bort sin son med mig. Det är då man önskar att man hade haft en ring på fingret! Innan hon gav sig iväg pussade hon i luften mot mig och skrattade gott, hon förstod nog själva att det var lite orealistiskt.  På kvällen firade vi en tjej som fyllde år genom att äta på en japansk restaurang. Jag var lite tveksam mot sushi, men då några tidigare hade testat den och min kropp skrek efter salt fick det bli det, inte lika gott som hemma men det gick ner! Det fanns gott om rikshaws på marknaden...

Idag vaknade jag av att solen sken, äntligen! Jag gick snabbt ner till nordiska klubben där hela dagen har spenderats i en solstol varvat med bad i poolen. För oj vad vi har svettats, men underbart att äntligen få lite sol på sig! Innan jag återvände hem hade jag inbokat en benvaxning på klubbens spa. Sen jag kom ner hit har jag bara sett gaffel och sked som bestick, men ingen kniv. Men idag blev första gången, dock inte som användningsområde att äta. Tjejen som vaxade mig använde sig utav en matkniv för att smeta på vaxet. Lite skeptisk blev jag allt, men resultatet blev riktigt bra! Här kommer en bild från solstolen… Jag har hört att det skrapas bilrutor hemma i Sverige?:)